Besök på Nordens Ark

BiK är fodervärd till snöleoparden på Nordens Ark och som tack för vårt bidrag får vi varje år två biljetter till fadderdagen som i år ägde rum den 8 september. Birgitta von Oelreich hade turen att vinna de två biljetterna som BiK lottade ut i somras. Birgitta har bidragit med följande text och bilder från sin dag. Klicka på bilderna för att se dem i större format.

Efter att ha anmält intresse i sista minuten hade jag också lyckan att vinna de två biljetterna till Nordens Arks fadderdag. Med mig fick jag min kompis Marte, även somaliägare, och hennes elvaåriga dotter Ellen.

Vid ankomsten delades vi in i grupper beroende på vilket fadderdjur vi hade och vår grupp hade turen att få den zoologiska chefen Ewa Wikberg som guide. Hon frågade om vi hade speciella önskemål och eftersom vi var två veterinärer i gruppen var ju veterinärdelen ett önskemål. Vi fick därför se den lilla veterinärkliniken och dess utrustning samt förklaringar på vilka ingrepp och undersökningar som görs och kan göras. Vi alla undersökningar som görs tas t.ex. blodprov även på friska djur för att möjligaste mån få fram normalvärden för arten och individen.
Vi fick också höra varför det är så svårt att behandla även mindre skador då man vid varje eftervårdsbehandling måste bedöva djuret och att man inte kan hålla flocklevande djur isolerade under en behandlingstid då flocken sedan kommer att utesluta djuret ur flocken, skada eller t.o.m. döda det. Vi fick även bese foderrummen och höra om de mängder mat som måste köpas in varje dag allt från larver, döda möss och kycklingar, insekter och övriga protein och vegabiliska källor.

Vår vandring gick sedan i huvudsak till gruppens fadderdjur som var den röda pandan, pallaskatten och de olika leoparderna. Vår guide berättade utförligt om de olika djuren. Vi fick under vandringen veta att snöleopardhonan nu börjar bli gammal och trött och helt avvisar den unge hanen som får bo i ett eget hägn i avvaktan på att den gamla damen, snart 14 år, ska avlivas vilket troligen sker i höst och en väntande ung hona ska flytta in. Hon lär vänta på något annat zoo.

Vi fick även gå in i pandamors hägn och lägga ut bambu och vår guide berättade att man tränat pandan att gå ut på en våg i trädet så att hon kunde vägas men att det skulle till godis för att hon skulle göra det. Pandamor visade att hon kunde det och blev mäkta förtörnad när guiden inte hade godis med sig. Vi fick också se de två små ungarna i sitt bo och höra att lilla pandamor helt orädd går till attack med klor och tänder om någon stör hennes ungar. Ska dessa behandlas får de skyndsamt hämtas och tas utanför hägnet.

Vi fick som en av höjdpunkterna vara med när den persiska leoparden utfodrades. Som för alla andra djur på Nordens Ark gäller att djuren måste jobba för födan och leopardens mat hängdes upp så högt att den fick klättra och kämpa.

Till sist det djur som blev min favorit, pallaskatten, urtypen för ”the grumpy cat”. Det finns tre hanar på Arken. Den planerade honan lär vara Herpesbärare och hanen på Arken är konstaterad Toxoplasmosinfekterad. Man vågar inte blanda dessa smittor då ungarna med stor sannolikhet inte skulle överleva. Man väntar nu på råd och dåd hur man ska gå vidare. Gruppens deltagare fick här även möjlighet att mata killarna vilket skedde med döda möss sittande i en klädnypa på metspö a’ la krabbfiske.

Efter denna givande rundvandring smakade korv, kaffe och bulle extra gott och vi kunde vandra runt på Arkens skördemarknad ett tag innan hemfärd. Alla glada och mycket nöjda samt en smula våta efter ett par riktigt kraftiga regnskurar. Jag är riktigt nöjd och funderar starkt på att bli fadder själv, inte till snöleoparden utan till pallaskatten Tomas och hans två italienska kompisar.

Birgitta von Oelreich

 

 

 

 

 

Marte och Ellen

Guiden Ewa Wikberg och den röda pandahonan

Snöleopardhanen

Snöleopardhonan

Den röda pandahonan

Pandaungar

Persisk leopard

Pallaskatt

Kommentarer inaktiverade.